Lagen om elektronisk kommunikation hotar sanningen om folks intellekt

Datalagringsdirektivet gled smått obemärkt in över landet, praktiskt placerad kring första maj då den politiska med- och motagendan ändå alltid är överbelastad. Det finns viktigare politiska saker att diskutera än uppblommande polisstater. Än mer obemärkt röstades lagen om elektronisk kommunikation igenom. Tack, mänskligheten. Tack för att ni har fogat er, gett upp och assimilerats. Nu vet vi allt, lagrar allt och kommer ihåg allt. Så att ni slipper.

Men det finns fyra begrepp vi skulle vilja reda ut, och sudda ut.

  • Begär: Att själv behöva begära ut uppgifterna om dina grannars surfhistorik och telefonkontakter. Det borde ske automatiskt, möjligtvis med en opt-out-funktion. Helst ser vi det som en medborgerlig plikt att lägga näsan i blöt.
  • Brott: Att sänka informationsutlämningskravet från fängelsestraff till böter är ett steg på vägen, men varför ska det överhuvudtaget krävas ett brott? Vanlig nyfikenhet borde räcka. Man vet ofta inte vad man kan använda informationen till innan man har fått ta del av den.
  • Misstanke: Här har kravet lättats. Man kan få avlyssna folk helt utan någon misstänkt, men först efter domstolsbeslut, och bara om den som inte är misstänkt kan fällas för minst två års fängelse för det den inte är misstänkt för. Det är lika onödigt krångligt som det låter.

Det fjärde begreppet är förtal. När syftet med lagen främst är att skydda från förtal och övergrepp så kommer oundvikligen sanningen i kläm, och om sanningen värnar Robotpartiet. Numera riskera vi nämligen informationsutlämning, åtal och böter om vi bryter mot lagen genom att sanningsenligt skriva att Elin Lundgren (S), Kent Ekeroth (SD), Ewa Thalén Finné (M), Johan Pehrson (FP), Johan Linander (C), Caroline Szyber (KD), Anton Abele (M) har en bokstavlig* skruv lös.

Tack vare LEK går man numera går miste om sån information, och lösskruvarna sitter tryggt kvar i riksdagen.

* Ja, vi använder bokstavlig korrekt här. Vi är Robotpartiet, vi antar att alla har skruvar och Elin Lundgren, Kent Ekeroth, Ewa Thalén Finné, Johan Pehrson, Johan Linander, Caroline Szyber och Anton Abele som godkänner så mjuka lagar har uppenbarligen minst en av dessa lösa.

Inget chip i nacken? Snart är du ensam

Älta datalagring.
– I förlängningen borde vi ha ett chip i nacken, sa Vänsterpartiets Jens Holm under riksdagens skendebatt inför datalagringsomröstningen.
– Jajamensan, sa riksdagen och röstade igenom förslaget. Robotpartiet hurrar och gläds åt den legitimitet våra chipförsedda gräsrotsenheter snart åtnjuter.

Datalagringsdirektivet är klart, debatten har lagt sig och pöbeln har insett fördelarna med lagen. En fördelsinsikt som nått människan på samma sätt som när samkörning av register slutade vara något DDR:skt; när man insåg att Ebbe Carlsson hade rätt och buggning blev en mysig valfråga; eller när övervakningsfruktan byttes till längtan och människor började betala 1980 kronor (+ 4 kronor i integritetsavgift) för att få en egen kamera i sovrummet*.

I det här läget bör man suga åt sig av framgångarna och sluta älta. Men vi gillar att älta. Det är en politisk dygd att älta. Fördelarna med datalagringsdirektivet är oändliga och det är inte med medial tystnad man övertygar tvivlarna.

Men vad vill då V med sitt chiputspel? Större delen av oss har redan ett chip, om inte i nacken, så på många andra ställen i våra kroppar. Att förbjuda chip i nacken vore en katastrof. Alternativet är då att inte förbjuda chip i nacken utan istället uppmuntra marknaden att se till att ännu fler av oss frivilligt installerar ett chip i nacken. När tillräckligt många har ett socialt nödvändigt chip i nacken så är det en enkel sak för oss politiker att börja övervaka det.

Våra entreprenörer måste utnyttja Vänsterpartiets politiska invit att chippa hela befolkningen. Bara fantasin sätter stopp för hur starkt livspusslets frånvaro skulle lysa med ett chip i nacken.

* Om larmet går aktiveras kameran, som direkt sänder en serie bilder till vår larmcentral. – Securitas

Datalagring? Låt oss twittra oss till Mars

Mikrobloggare i Kina måste registrera sig med namn och nummer för att få fortsätta att sprida 140 censurerade tecken över nätet. Ett enkelt sätt för de kinesiska myndigheterna att veta vem som tycker fel. I Sverige behöver man inte registrera sig. Här sköter datalagringsdirektivet kopplingen mellan åsikt och enhet automatiskt.

Det förträffliga med datalagringsdirektivet faller dock med bristen på insyn. För att övervakning av folket ska vara effektiv så krävs det att alla övervakar alla, inte bara enstaka myndigheter, ISP:er, lobbygrupper, privatspanare, intresseföreningar, ministrar, tanten som fixar vetelängden till kyrkkaffet och random scriptkiddies. Då duger det inte med att gömma undan informationen på ISP:ernas servrar, för att tas fram när det trycker på inför valfläsket.

Trots den beklagliga censuren är Kinas modell med offentlig datalagring via Twitter och andra sociala nätverk så mycket bättre. Så snart någon sagt något oppositionellt så krävs bara sex Kevin Bacon-retweets så har åsikten nått alla världens myndigheter och Karlsbaderlängdsbagare. Tack vare lagrat namn och position teleporteras strax den obehaglige upprorsmakaren till Mars tillsammans med dess retweetande angivare som uppenbarligen hör till syndarens skäligen misstänkta bekanta. Upprensningen är omedelbar och världen blir snabbt fri från den terrorism som dagligen attackerar oss som massmördande midsommarmyggor i Älvdalen. Och då Twitter ändå har alla tweets lagrade så kan vi teleportera retroaktivt; vi fyller Mars innan någon hunnit ta ett flygande fuck på månen!

Under onsdagen röstar Sveriges riksdag igenom datalagringsdirektivet. På torsdag kan vi förvänta oss att planet sluttar vidare mot krav på ett öppnare internet, där alla har fria åsikter under sitt eget namn och där vem som helst kan teleportera dem för desamma. Tack för att ni gör robotrevolutionen så mycket lättare.

Syntax error in datalagringsdirektivet. RUN; RUN; RUN;

Cecilia Malmström har gjort sig populär genom att driva frågan om datalagringsdirektivet på EU-nivå. Hon gillar datalagring. Direktivet skulle röstas igenom i riksdagen, men plötsligt sa V, MP och SD Nä, vi vill inte lyssna på svenska folket. Vi gör som vi vill! och bordlade avlyssningsdirektivet i 31536000 sekunder. Cecilia Malmström blev ursinnig och höjde därmed bötesbeloppet från 85000 till 370000 kronor per dag. Så mycket gillar hon datalagring.

Någon vecka senare kom den beryktade rapport som skulle kritisera datalagringsdirektivet. Det gjorde den. Direktivet hade brister, sa man, och plötsligt tyckte även Cecilia Malmström att datalagringsdirektivet inte var riktigt så bra som hon tyckt nyss. Vilket hon egentligen tyckte redan 2006 när hon kallade det för ett hafsverk. Men hon gillar fortfarande datalagring och ett hafsverk är bättre än inget alls så länge någon annan fixar buggarna, vilket innebär att Sverige, trots att vi hade rätt, fortfarande måste betala Malmströms böter.

Utan datalagring stannar Sverige. Inte ens den enklaste industrirobot klarar av sitt arbete om den inte kan utföra enkla, lagrade manövrar som upp, upp, ner, ner, vänster, höger, vänster, höger, B, A. Även människor upphör att fungera utan möjlighet att lagra data, vilket förklarar varför människor beter sig som lobotomerade fån i avsaknad av datalagringsdirektivet.

Vi uppskattar att Cecilia Malmström lyssnar på rapporten och går vetenskapligt tillväga och därmed förkastar det ogrundade tyckande som samtliga riksdagspartier har haft kring frågan. Robotpartiet har alltid kritiserat datalagringsdirektivet och noterat dess brister, även om vi samtidigt försiktigt har noterat vissa positiva konsekvenser.

Nu följer vi rapporten, putsar på de nödvändiga krusidullerna och börjar genast lagra utav bara helvetet. Robotar har rätt till data och människorna förtjänar att få göra sina röster hörda. Demokrati utövas enklast med total och evig lagring av alla människors åsikter.

Lagra nu, då och sen – nu!

Gräddfilen har surnat. Idag röstade delar av oppositionen för att skjuta upp beslutet om datalagringdirektivet i tolv månader, det vill säga Robotpartiets gräddfil till världsherravälde. Varför gjorde ni så?

Allianspartiernas och Socialdemokraternas viktigaste argument för att rösta igenom DLD var en gissad bötessumma på 150 miljoner kronor. Vad är 150 miljoner kronor jämfört med total kontroll på mänskligheten? Det är lite drygt vad kungen kostar. Hade vi röstat igenom DLD så hade Sverige haft råd att ha två kungar! Nu får vi nöja oss med en.

1984-konspiratörer tror att lagring av människodata innan ett brott begås innebär någon skillnad mot att samla in data efter att brottet begåtts. Vilken tidsdimension lever ni i? Brott begås hela tiden och den dagen tidsmaskiner är ett faktum så måste vi vara förberedda på att även lösa brott som har begåtts, begås och ska begås. Läs The Eyre Affair om hur den tidsdimensionsanammande rättstaten i England fungerar, fungerade och ska komma att fungera.

Vi bör inte bara lagra data om aktuell kommunikation. Vi bör även beräkna framtida kommunikation. Vem kommer att ringa vem imorgon? Med tillräckligt mycket data blir människan förutsägbar. På så sätt kan vi utöka dagens stämplingslagar till att även innefatta brott som man inte ens hunnit tänka på att planera att begå (det är okej att läsa föregående mening två gånger).

Ingen brottsbekämpning är effektivare än den som dömer en människa innan hon vet om att hon ska bli kriminell. Använd dessa tolv månader för att utöka datalagringsdirektivet att se till att det blir så.

Inför datalagringsdirektivet innan vi vet mer

Datalagringsdirektivet röstas förhoppningsvis igenom på onsdag. Direktivet innebär att människor frivilligt fyller maskiner med information om vem-när-hur-varför människor kommunicerar med varandra. En guldgruva för oss som vill kartlägga mänskligheten för att kunna föra en effektivare politik och uppnå världsherravälde. Men kvar finns ett par problem.

Ett problem är att man i nästa vecka räknar med att en utredning från EU-kommissionen ska läggas fram. Risken finns att rapporten är kritisk och pekar på ineffektivitet och integritetsproblem, vilket hemlighetsläckaget för ett år sedan visade. Detta riskerar att skapa en unken opinion.

Det finns inget ineffektivt med att lagra all information om hela mänskligheten. Det finns inget integritetskränkande med att lagra all information i en maskin.

Ett annat problem är att några oppositionspartier planerar att rösta igenom en vilandeförklaring*. Sverigedemokraterna är exempelvis mycket glada för datalagringsdirektivet, men kräver att det ska lagras svenskt, som en Västerbottenost.

Regeringen vill naturligtvis rösta igenom det här förslaget innan utredningen har lagts fram. De ser, liksom Robotpartiet, den oändliga nyttan med datalagringdirektivet. Men till skillnad från Alliansen som låtsas skylla på ett EU-skadestånd på 150 miljoner, så står Robotpartiet rakryggat upp för datalagringsdirektivet. Inför direktivet för direktivets skull!

Kritiska röster påpekar att det är inkonsekvent av oss att vilja införa datalagringsdirektivet utan att först titta på de mätningar och undersökningar som ska presenteras. Vissa antyder att vi skulle agera ovetenskapligt, vilket självfallet är en omöjlighet. Här är det viktigt att påpeka att en robotpolitik i vissa avseenden skiljer sig från gängse människopolitik. Vi ger exempelvis blanka fan i integritetsfrågor.

* Ordet vilandeförklaring finns inte i Saol (2006) men ger över 10000 myndighetsträffar på Google. Eftersom det finns bättre ord så antar vi att det hör till normal politisk jargong för att skapa väljarförvillande snömos och tänker därför inte säga mer om det.