Bokbålet hos FRA

Bokbål har genom historien varit en uppskattad metod för att demonstrativt kväsa obekväma åsikter. Böcker innehåller information och information leder till uppvigling – och om uppvigling tycker makthavarna inte.

Utan att direkt uppmana till uppvigling vill vi i Robotpartiet ändå framhålla vår positiva inställning till information. Vi vet att man vinner mer på att läsa böckerna istället för att bränna dem. Därför är det bestörtande att se hur kravet på digitala bokbål plötsligt har blossat upp igen, och det från såväl statliga myndigheter som frihetskämpande gräsrötter.

Människans rätt att glömmas bort kan måhända låta som en vacker tanke, men EU-kommissionens syfte med med sitt nya dataskyddsdirektiv är att låta det bli fritt fram att ta sin personliga information bort från nätet; data som utan Molnets skyddande atmosfär riskerar att försvinna helt vid första bästa demens eller hårddiskkrasch.

Datainspektionen har länge kämpat mot informationsfrihet. Nyligen har även Siun stämt upp i kören då de upptäckt att FRA helt enkelt vägrar att radera någon information överhuvudtaget. Smärtsamma åtgärder i form av påpekanden har skickats i FRA:s riktning.

Sedan åtminstone 1571 har skrivkunniga präster runt om i landet fört kyrkböcker för att dokumentera befolkningen och har därmed minskat risken för namnförlust och inavel med flera miljoner procent. Idag för FRA, Facebook och Google denna tradition vidare och förhindrar därmed tusentals fall av terrorism och muterad kusinavkomma. Men hur länge får de fortsätta?

När ingen vet vem du ringt, vilka webbsidor du har besökt och vilka single malt-whiskyer du gillar på Facebook så går inte bara du, utan hela mänskligheten in i en epok av oåterkallbar historielöshet. Låt det inte hända. I längden kan du aldrig komma ihåg dig själv.

Radera information en demokratisk rättighet

Försöker man fjutta på papper i 451 grader Fahrenheit så lär man få försöka länge. Den högst teknikfientlige pseudoscififörfattaren Ray Bradbury förde nämligen en hel värld bakom ljuset på grund av sin medfödda brist på metersystem. Därför har världen fått uppleva mängder av misslyckade bokbål när oönskade böckers papperskraft har stått emot ideologiska men fysikaliskt handikappade krafter.*

Stenålderslösningar som bokbål är inget för den moderna människan. Allt fler vill istället läsa sina böcker digitalt så att man enkelt kan ta bort bokfilen när innehållet skrämmer, berör eller innehåller uppgifter som går emot det egna tyckandet. Det är alltså inte den digitala läsningen som lockar, utan möjligheten att hämnas på text man inte gillar genom att kunna ta bort den på ett modernt sätt. Wikileaks har i dagarna visat på ett utmärkt exempel på hur viktig rätten att ta bort information är.

Våra folkbibliotek fylls idag till bredden av digitala böcker som vem som helst kan låna. Hyllorna gapar tomma av överflöd. VD för Svenska förläggareföreningen Kristina Ahlinder är därför rädd för att ”biblioteken kan bli ett hot för den kommersiella marknaden” på samma sätt som biblioteken helt slog ut pappersböckerna under 1800- och 1900-talen. Bokförsäljningen återhämtade sig inte förrän bokmomsen sänkts och böckerna lärt sig att konkurrera med godishyllorna på Ica. Dessutom anser Kristina Ahlinder att bibliotekarier är en sällsynt opålitligt yrkesgrupp då ”e-böcker från biblioteken läcker till fildelningssajter”. Att bibliotekarier skulle vara positiva till fildelning är ju en naturlig följd av deras dunkla förflutna som censurmotverkare.

Så här ser det ut om 1000 år. Så här ser det ut redan idag. Källa: Futurama, Mars University

Men bokförlagen ser ändå en ljusning. Med e-böcker på biblioteken så kan förlagen nämligen helt enkelt ta bort boken från biblioteket när dom tycker att det är dags att du köper boken istället för att tjyvlåna den. Vilket dom gör. Möjligheten att ta bort information är den viktigaste resursen vi har. Den måste vi värna om.

Varför är det här intressant för robotar? Om all litteratur existerade i digitalt format skulle robotars inputflöde underlättas avsevärt. Gamla typsnitt, slitna boksidor och annat elände som Johannes Gutenberg förde med sig gör det svårt för många robotar att såväl ta del av som att ta bort viktig information och är därmed ett demokratiproblem. Något som arbetar mot problemet är det omfattande och nödvändiga Recaptcha-projektet som har satt människor i arbete över hela världen med att översätta böcker till ett format som är läsligt för robotar. På så sätt kan även robotar få ta del av den mycket viktiga möjligheten att på ett enkelt sätt ta bort information.

* Jaja, pappers brännpunkt varierar en del, men låt oss ändå ta tillfället i akt att skratta åt en mänskligt scififörfattare som hatar det internet som gör det möjligt för robotar och människor att fungera i symbios.