Get your ass (back) to Mars, Beatrice Ask

Livet började på Mars. Och justitieminister Beatrice Ask vill ha längre straff. Att Beatrice Ask vill ha längre straff har varit känt sedan 1904. Att livet började på Mars har varit känt i ett par dagar. Båda idéerna har när allt kommer omkring existerat ungefär precis lika länge. Det ena är en grundlös sanning, det andra en välgrundad hypotes.

För tre miljarder år sedan, när livsformer för första gången hävdade sig på Jordens yta, så fanns här inte speciellt mycket syre. Syre krävs för att oxidera det molybden som man antar behövs för att få kolföreningar att bilda liv istället för pölar av klibbig tjära. Mars hade däremot ett överflöd av molybdenoxiderande syre som fick tjärpölar att spritta till liv. Små, små tjärgolemar blev medvetna om sin egen existens, hoppade upp på stenraketer och flög sturskt i alla riktningar dit ingen hade flugit förr. Några av dem landade på Jorden och startade den välbekanta evolutionsleken att byta DNA med varandra.

Att livet började på Mars är en hypotes, baserad på fakta och teorier för att lösa problemet med att livet på jorden uppstod vid en tid då andra teorier säger att här fanns för lite syre. Nu återstår det för alla andra vetenskapsmän att klura på det här innan vi bestämmer oss för att allt liv verkligen började på Mars. Det är så den vetenskapliga metoden fungerar.

Beatrice Ask vill ha längre straff. Hennes hypotes är att brottligheten minskar om man sänder signaler om vad som är rätt och fel. Signalerna i det här fallet är siffror som skrivs med ett juridiskt exakt men komplicerat språk i ett dokument som människor – väldigt nära släkt med tjärgolemar från Mars – förväntas läsa igenom innan de begår ett mord. Där tar hennes hypotes slut.

Vetenskapsmän som Jerzy Sarnecki och alla andra kriminalprofessorer i hela världen vet att hårdare straff inte leder till minskad brottslighet. Är du så arg, full, testosteronstinn eller på annat sätt så intellektuellt utmanad att du vill slå ihjäl någon så struntar du i om det i slutänden leder till 10 eller 20 års fängelse. Kriminologer tittar på statistik, ser samband och formar teorier. De vet att det enda längre straff leder till är fler fångar i fängelserna. Det är så den vetenskapliga metoden fungerar. Det är inte så Beatrice Asks magkänsla fungerar.

Robotpartiet har inget emot straff. Tvärtom borde man dela ut fler straff oftare och till bredare grupper, men det måste alltid ske på vetenskapliga grunder, och det lämpligaste straffet är nästan alltid teleportation till Mars*. Eftersom vi numera utgår från att allt jordliv började på Mars så betyder det bara att vi försöker ställa allt till rätta. Robotpartiet återvinner.
Återvinn Mars
* Ska vi trots allt fortsätta med fängelsestraff borde vi istället ta reda på hur lite straff man kan ha utan att folk börjar mörda loss på varandra. Det vore vetenskapligt, rationellt, skulle sänka fängelsekostnaderna och minska innanförskapet.

Warp-FRA ändamålsglider snabbare

Warp drive-fysikern Miguel Alcubierre upptäckte att om man blåser upp Tomas Bodströms skalle till en ballong och placerar den bakom Beatrice Asks förkrymta hjärna så har man skapat den perfekta förutsättningen för ändamålsglidning.

Det har tagit över fyra år att lätta på löftet om att ingen annan än FRA ska få tillgång till signalspaning. Först 2013 får Säpo och Rikskriminalen ta del av FRA:s information. Hur lång tid ska det ta innan alla får vältra sig i den folklivsforskningslivsviktiga skatt som FRA-draken vakar över? Härnäst väntar Försäkringskassan, Trafikverket och övriga myndigheter. Antipiratbyrån, Ica och en nitisk ordförande i bostadsrättsföreningen Polcirkeln i Växjö rycker ivrigt i kablarna. Men i den här takten når vi aldrig total global övervakning.

Där kommer Warp-FRA in. Enkel fysik som under generationer fört rymdresenärer mellan galaxer genom att surfa på vågor av expanderad och kontraherad rymd. På samma sätt tar vi oss in i integritetsåldern.

Mellan Bodströms och Asks vanskapta politikerhjärnor placeras mänskligheten i en ”privat” sfär, skyddad precis som rymdskeppet från rumsvävens krumbukter. Med expanderad rymd bakom och sammandragen rymd framför kan ändamålsglidningen snabbt nå överljusfart samtidigt som mänskligheten inte upplever något annat än lite betydelselös tyngdlöshet. Redan de gamla trekkierna gled över såväl rymd som ändamål på detta sätt. Varför skulle inte vi?

Med Warp-FRA behöver vi inte invänta den långsamma ändamålsglidning vi lider av idag. Med Warp-FRA kan internationell terrorism (fildelning, tankebrott och moralfrågor) bekämpas redan imorgon.

Fritt fram FRA – den logiska politiken

Vi hade tänkt skriva om hur en blocköverskridande överenskommelse äntligen lett till fullständig övervakning av hela svenska folket. Vi ser med förtjusning fram emot att få sitta i regeringsställning med full insyn i medborgarnas tankar – flera år tillbaks i tiden. Men mitt i all FRA-eufori så ställde DN:s reporter en fråga om logiska samband, och Beatrice Ask svarar kort och gott:

– Det är politik.

Däri ligger atomens kärna. Vi har alltid hävdat att det finns ett motsatsförhållande mellan politik och logik!

Robotpartiet bevisar ständigt att logik kan vara politik. Samtidigt kan politik aldrig bli logisk, även om Morgan Johansson desperat försökte rädda den politiska hedern efter justitieministerns ärliga fadäs, genom att hävda ett logiskt samband mellan integritetsfrågor och FRA:s kollektiva hjärnprolaps.

Nästa gång ni försöker försvara er politik, testa med logik: Att FRA är billigare, säkrare och mer hygieniskt än nio miljoner analsonder borde vara lätt att förstå även för den mest integritetskramande foliehatten.

Beatrice Ask förbjuder artificiell intelligens

Äggstölder är ett stort problem i Sverige. Eller skulle kunna bli det, om inte Beatrice Ask får igenom sin äggstöldslag som är tänkt att hindra stölden innan den har begåtts. Att tänka på att stjäla ägg ska bli olagligt, ett tankebrott.

Förberelse till brott är också ett brott, även om brottet aldrig begås. Problemet med att man tidigare inte ha kunnat döma någon till ett brott som inte har begåtts har Beatrice Ask löst genom att göra det brottsligt även att inte fullfölja sitt brott.

Politiska strategier kan uppstå på många sätt. Man kan se ett problem i samhället och vilja åtgärda detta, man kan sträva efter ett utopiskt mål, och man kan slaviskt följa sin ideologi. De flesta politiska strategier dras ur röven och hålls drypande upp framför en begeistrad och röstvillig publik. Få förstår hur strategin uppkom, men det viktigaste är ändå inte strategin, utan hur man säljer in den.

Genom att göra ett icke utfört brott till ett brott så vill justitieministern komma åt den organiserade brottsligheten. Det är ett abstrakt begrepp som ofta för tankarna till MC-gäng eller islamister, beroende på om man i samma mening nämner ord som medlemskap eller terrorism. MC-gängen och islamisterna är oskyldiga till massor av brott som de inte har begått, och det vill Beatrice Ask sätta stopp för.

      Tänkt? Dömd!

Det finns många metoder för att ta fram strategier. Den vanligaste är att liveget följa sina mest grundläggande instruktioner, som när Blinky, Pinky, Inky och Clyde försöker äta upp Pac-Man för att speldesignern Tōru Iwatani säger så, eller när Karl Sigfrid röstar blankt till FRA eftersom Fredrik Reinfeldt säger så.

Maskiner har dock viss svaghet för att testa alla alternativ med ren brute force. Ibland fuskar man med lite heuristiska metoder, men det handlar ändå om att testa så många lösningar som möjligt. I bästa fall har maskinen slutligen beräknat alla möjliga strategier och kan välja den bästa. Men vad händer sen?

När en maskinpolitisk strateg väl presenterar sitt slutgiltiga förslag för att, exempelvis ta över världen, så finns rester av samtliga alternativa strategier i maskinens minne, däribland ett oändligt antal sätt att ta över världen genom att stjäla ägg. Det räcker med att Beatrice Ask har tillgång till maskinens algoritmer för att veta att den i samma stund har gjort sig skyldig till fler brott än en domstol orkar döma, helt utan att maskinen genomfört en enda av de brottsliga strategierna. Det är sånt här man brukar kalla en skrämmande utveckling.

Vissa liknar brute force med att dunka huvudet i en vägg tills den brister. För en maskin är brute force ren logik. Beatrice Ask vill lagstifta bort logiska tankar, något som till och med en del människor borde känna viss oro inför.

Kör datalagringsdirektivet via välbeprövat Gmail

Äntligen är riksdagsvalet över så att man utan risk för obekväm opinion kan införa det efterlängtade datalagringsdirektivet. Naturligtvis är detta något Robotpartiet har sett fram emot länge, då ökad datalagring kommer att göra en hypotetisk robotrevolution kakenkel.

Kritiska röster påstår att att själva datalagringen skulle vara komplicerad och kostsam. Det behöver den inte bli. Robotpartiets förslag är att Beatrice Ask skapar nio miljoner Gmailkonton. När medborgarnas mail passerar FRA skickas dom automatiskt som BCC till ett personligt Gmailkontot. På samma sätt spelas alla telefonsamtal in och lagras på Gmail, tillsammans med tidsuppgifter och triangulerad position.

Fördelarna med ett rättssystem baserat på Gmailkonton är oändliga. Gmailkonton är gratis och växer med tiden så vi behöver inte oroa oss för betydelselösa gränser som sex månader eller två år. Med Googles sökfunktioner kommer polis, FRA, Säpo, och privata aktörer med stark lobbyorganisation eller ingift svärmor kunna nå korrekt skurkinformation i en handvändning, från vilken dator som helst. I princip skulle en åklagare kunna googla från sin iPhone och häkta och döma en människa efter en enkel sökfras och ett tryck på Jag har tur.

Tycker Beatrice Ask att det är jobbigt att registrera nio miljoner Gmailkonton så svarar Robotpartiet som Oozo the clow: Ha Ha Ha

Oozo the clown som vi minns honom från Day of the tentacle.