Människor istället för politiker

Trycka knarksvamp i en robot är poänglöst. Möjligtvis fuktskadas maskineriet, men ofta är svampen torkad och ofarlig att förvara i chassit. Har vi hört. Trycka upp en våt groda i moderkortet i hopp om att föra över bufotoxiner till CPU:n skulle däremot kunna ställa till med en del kortslutningar. Men robotar gör inte sånt.

Åsa Romsons regeringstjänstemän beställer knarksvampar så fort de kommer åt. Eftersom det var på fyllan (aldrig en ursäkt) och straffet är sonat (teoretiskt giltig ursäkt) så höjs röster om att inte hänga upp sig på det. Att det är förlåtet. Att knarksvamp, förbjuden kopparfärg, svart städhjälp, obetalda tevelicenser och bildspråkliga liknelser om tomma lador skulle vara misstag. Att det är mänskligt att göra misstag. Att vi inte vill ha robotar i stället för politiker.

Vad är det som är så hemskt med robotar att hallucinerande ministrar med bottenfärgsförgiftat tjänstefolk inlåsta i källaren skulle vara bättre? Utan teve?

Människor är olämpliga som ledare. Om det så är länder eller företag. Eller syföreningar som ordnar kuddbrodyrbasarer med Bamsemotivtema till behjärtansvärda ändamål (oftast katthem eller vad civilsamhället tycker är mest behjärtansvärt för stunden). Ministern äter knarksvampen som företagsledaren säljer, och istället för att göra en välberäknad upphandling nepotismköper syföreningskassören basarkaffet av sin fru som äger Ica Kvantum. Sånt en robot aldrig skulle göra.

Det är mänskligt att göra misstag, ha brister och vara lite dum i huvudet ibland. Om det är okej, vill vi verkligen ha människor istället för politiker?

Tack @poagren som uppmärksammade oss på den befängda rubriken.

Miljöpartiets Amigaskatt

En sänkt skatt på reparationer är en sänkt skatt på gamla datorer. Med måndagens Almedalstal tar Miljöpartiet ett steg in i framtiden där maskinens rätt till lika vård är en självklarhet.

Miljöpartiets förhoppning är att konsumenterna ska välja bättre produkter från början, produkter som tål och främjar reparationer framför ett modernt slit och släng-beteende. Åsa Romson nämner cyklar, men syftar indirekt på att vi måste komma ifrån operatörslåsta mobiler, inbyggda batterier, reservdelslösa robotar från framtiden och mjukvara som inte levereras med en inbyggd maskinkodsmonitor.

Rätten till reparationer kan inte sluta där. I förlängningen måste högkostnadsskyddet gälla. Det ska aldrig kosta mer än 1100 kronor att uppgradera en robot till nyskick. Högkostnadsskyddet måste täcka såväl arbete som komponenter, hårdvara som mjukvara. Man kan inte sätta ett pris på en datamaskin.

Samtidigt vill andra miljöpartister klassa elektriska enheter som allergener, som om maskiner vore björkpollen. Hur ska ni ha det? Ska maskiner få rätt att ta del av samhället med nya möjligheter för ett längre liv? Eller vill ni skapa ett segregerat samhälle med maskinfria zoner och informationstömd landsbygd, där en Ipad 2 ligger och dör i skuggan av en elsanerad rauk?