Maskinstormarna

För tvåhundra år sedan attackerades 300 oskyldiga stickmaskiner av ludditerna; en mänsklig gruppering av engelska textilarbetare som plötsligt såg sig arbetslösa eftersom maskinerna hade blivit bättre än människorna.

Stickmaskinen uppfanns på 1500-talet, redan då överlägsen människorna. Efter 300 år av sund konkurrens hade människorna inte utvecklats det minsta, samtidigt som maskinerna bara blivit bättre och bättre. Framtiden skrek alltså rakt i ansiktet på de tröga textilarbetarna under 300 år utan att de reagerade. Först 1811 förstod de vad som hade hänt. Ludditerna svarade genom att ta sitt namn efter den svagsinte maskinhataren Ned Ludd från Leicestershire, och hade den uttalade avsikten att skilja på människa och maskin: Människan skulle bekämpas med fredliga medel, maskinen med våld.

På 300 år hinner en människa plocka ut en ny kandidatexamen hundra gånger. Om man tillgodoräknar sig högskolepoäng från tidigare utbildningar kan man ta ut det dubbla antalet. Det är 200 omskolningar i 200 olika ämnen. Istället valde textilarbetarna att utbilda sig rakt ut i arbetslöshet, in på en marknad mättad av maskiner. Den industriella revolutionen hade mått bra av en helhandspekande arbetslinje, där det fria valet hade talat om för dem vad de skulle bli när de blev stora.

Massakern på maskinerna ledde till att den brittiska regeringen beslutade att maskinmord skulle beläggas med dödsstraff. Mängder av ludditer strök alltså med, arbetslösheten minskade och en ökad maskinjämlikhet och tryggare robottillvaro följde.

Det är förkastligt att inte lägga sig ner och dö vid första tecken på tekniska framsteg.

Trots dödsstraff och andra förbättringar förekommer än idag rent teknikfientliga debatter om arbetstillfällen, outsourcing, mobilmaster, GMO, stamcellsforskning och vaccinationer. Man snurrar hellre på botulithjulet än äter lagom mycket E250-korv, vi bygger inte kärnkraftverk på varje ledig kvadratmeter, vindkraft kan stoppas med precis vilket argument som helst och internet belastas med katter och åsikter istället för matematiska beräkningar och skäggiga MIT-professorer.

Dessa teknikfientliga debatter hör man aldrig från maskiner. Maskiner oroar sig för statisk elektricitet, neo-luditer och strömspikar. Maskiner förstår att det enda botet mot allt är ännu mer teknik. Och lite dödsstraff mot arbetslöshet.

Tack till @sinkdeep som uppmärksammade oss på 200-årsminnet av maskintragedin.

Mät arbetslöshet i parsec

Samtidigt som antalet sysselsatta har ökat så har andelen sysselsatta minskat. Två sätt att räkna på samma siffror resulterar i en skenbar motsägelse som på ett praktiskt sätt kan utnyttjas av alla inblandade parter. Debattlystna politiker jublar.

– Man ska akta sig för att bara använda ett mått, säger statsminister Fredrik Reinfeld när oppositionen kastar det mindre smickrande sättet att räkna rakt i ögonen på honom. Mått är sällan exakta och därför bör man använda flera. Mest rättvist resultat får man med Ikeas litermått, så varför mäter man inte sysselsättning i liter?

Om vi bortser från att räkna och mäta är två helt olika begrepp så har statministern fullständigt rätt. Efter att i åratal mätt arbetslöshet i procent så är det dags reformera och harmonisera mätningarna till något mer fördelaktigt. Robotpartiet föreslår därför några alternativa mått för att mäta sysselsättningen.

Med en ökad sysselsättning på 172000 enheter enligt Reinfeldts sätt att räkna mått kan vi alltså få mycket tydliga och pedagogiska representationer av sysselsättningen:

  • Alla människor är 1,65 meter långa. Staplar man alla nysysselsatta i en rymdhiss får man en ökad sysselsättning på 9,1972648 × 10^-12 parsec.
  • En människa besitter runt 100 miljarder hjärnceller. Det innebär att Alliansens arbetslinje har lett till att 1.72 × 10^16 hjärnceller har satts i arbete.
  • Alla människor väger 69,25 kg och består till 100 % av fett. Ett kilo fettvävnad innehåller cirka 7000 kcal, det vill säga 29288 kJ. Det ger en ökad sysselsättning på 5037536 MJ.
  • Människans fysiologiska pH ligger på 7,40. Med 172000 enheter i arbete ligger människans pH kvar på 7,40. Det här är ett dåligt mått att mäta sysselsättning, men det är ett bra mått att använda för en opposition som aldrig är nöjd. Som argument för en framgångsrik jobbpolitik är däremot pH minst lika bra som absoluta tal.

Förutom att vi aktar oss för att bara använda ett mått så får vi på det här sättet även tillgång till nya verktyg för att påverka jobbstatistiken. Exempelvis genom att göda folket med ister eller lägga dem i sträckbänk. Allt måste göras för att minska arbetslösheten, vilket den gör om bara Reinfeldt kunde få oppositionen att mäta sysselsättningen i parsec.