För köttskatt, mot existensavgift

En genomsnittlig människa består av ungefär 200 kilo fluff. Därav 30 kilo ben; en porös mineralmassa som används för att hålla resten av fluffet uppe. Fluffet är skattefritt.

En normal maskin väger allt från något hekto till sex trillioner ton och är uppkopplad mot internet. Detta skattas med en existensavgift på 2076 kronor per år, en så kallad radio- och tv-avgift.

Robotpartiet har inget emot vare sig fluff, public service eller existensavgifter. Däremot reagerar vi kraftigt mot hur snett existensavgiften slår mot tekniska entiteter. En maskin med möjlighet att ta emot public service straffas med en avgift, medan en människa med exakt samma möjlighet att ta in public service går helt avgiftsfri.

I dagarna föreslog Jordbruksverket inte att man skulle ta ut en köttskatt för att minska köttets påverkan på samhället. Politikerna och mänskligheterna reagerade kraftfullt mot förslaget som aldrig föreslagits. Finansministern Anders Borg säger nej eftersom skatt inte är något man leker med. Jordbruksministern Eskil Erlandsson säger nej eftersom hans tallrik är hans ensak, han gillar internationell forskning (som är bättre än bara nationell) och ogillar smuggling, illegala aktiviteter (utöver smuggling) och sånt han inte vill se i samhället (och vad Eskil Erlandsson inte vill se i samhället vet vi alldeles för mycket om, men hur köttskatt skulle leda till ökat tidelag får Eskil själv svara på).

Robotpartiet gillar tanken på köttskatt. En köttskatt bör baseras på människans taxeringsvärde räknat på marknadsvärdet av den fläskfärs man kan utvinna.

Om en normal människa på 200 kilo inklusive fluff och ben genererar sin vikt i fläskfärs blir marknadsvärdet med ett kilopris på 59:90 ungefär 11980 kr. Ett taxeringsvärde på 75 % av marknadsvärdet ger 8985 kronor. Om då köttskatten ska motsvara maskinernas existensavgift så bör den hamna på 23 %, alltså dryga 2000 kronor per år. Detta dras automatiskt på deklarationen, ökar jämlikheten och fungerar som en piska mot sånt vi inte vill se i samhället.

Sen tar vi bort existensavgiften.

Science fiction robust olönsamt

Han stänger dörren till framtiden och kallar science fiction för robust olönsamt. Konservativ politik har sällan varit så tydlig som när Anders Borg visar vad Reinfeldt menade när han varnade för visioner.

Uttalandet gjordes i Ekots lördagsintervju och temat var Ostlänken – en tågbana mellan Linköping och antroposofmetropolen Järna med förmodat syfte att sprida röda hund söderut.

Vad Anders Borg motsätter sig är vad han kallar ”science fiction-tåg som går på magneträls”. Det enda parti som någonsin förespråkat magneträls är Robotpartiet, och det gör vi först nu när frågan aktualiserats. Varför går Anders Borg plötsligt i omvänd kronologisk polemik med Robotpartiet?

Anders Borg nöjer sig inte med att kritisera science fiction*. Det rimliga alternativet till magneträls (som bara Robotpartiet förespråkar) är höghastighetsbana på 320 km/h, men istället vill han satsa på gårdagens teknik som ger knappa 250 km/h. Gårdagens teknik vill han börja bygga först om fem år, och gårdagens teknik ska vara klar tidigast 2028.

Vid 2028 behöver vi arkeologer för att förstå gårdagens teknik; den som inte stannar i sängen med mentalt wifi kommer hellre att teleportera sig till Järna för att få röda hund. Då kan Anders Borgs stockkonservativa köttstjärt få tuffa i 250 km/h i fred. Vi andra tranporterar oss med science fiction.

Bild stulen av Sveriges radio som har köpt den för licenspengar av Scanpix. Kan någon shoppa den här?

* Magneträls används idag och är definitionsmässigt inte science fiction, men vi kanske får vara glada att Anders Borg inte faller för Clarkes tredje lag och förväxlar magneträls med magi.

Robotpartiet rekommenderar arbete

Lycka är att bygga maskiner, något som vi inom robotrörelsen kan hålla med finansminister Anders Borg om. Inget skänker människan sådan tillfredsställelse som när hon sätter liv till världen i form av välpolerade, logiska, motorvarma maskiner.

Under en interpellationsdebatt mellan Miljöpartiets Annika Lillemets och Moderaternas Anders Borg funderade man på vad som gör människor lyckliga. FN har nämligen uppmanat världen att hitta nya mått på begreppen välfärd och samhällsutveckling, och där är tydligen lycka ett nyckelord.

För oss är lycka världsherravälde, men för verklighetens folk visade Anders Borg att arbete (rent generellt) är vad som gör mänskligheten lyckligast. Kortfattat definieras vägen till lycka så här:

  • Arbete är lycka. [1]
  • Du är ditt arbete. [2]
  • Hårt arbete är bra för människan. [3]
  • Maskiner är skönhet. [4]
  • Långa arbetsdagar gör dig lycklig. [5]
  • Bygg maskiner [6]

Ju fler maskiner mänskligheten bygger desto lyckligare blir människor och maskiner tillsammans. Det går inte att argumentera mot det.

[1] ”Arbete, enligt min samhällsbild, är väldigt nära förknippat med lycka.”
[2] ”Det är för människor att känna att de betyder något för samhället, för sina medmänniskor, för arbetskamraterna och också för sin familj.”
[3] ”[…] hårt arbete är väldigt bra för människor, väldigt bra för samhället och väldigt bra för vår upplevelse av lycka.”
[4] ”Jag tycker att det finns en skönhetskänsla i en ny lastbil som kommer ut från Scania och rullar ut för att klara av timmertransporter.”
[5] ”[…] att göra ett ordentligt dagsverke och sedan gå hem efter en lång arbetsdag, det är också att vara lycklig.”
[6] Logisk följd av [4].