Vänner … Var det bättre förr, innan maskinerna?

En rad personangrepp inledde Göran Hägglunds Almedalstal. Vi ska inte vara sämre, men vi ska vara tydligare:

Robotpartiet hatar Göran Hägglund.

Göran Hägglund driver en djupt människocentrerad politik baserad på en lös hypotes kring mänsklig omtanke, men framför allt förhoppningen om att alla människor ska bli Bullerbyberoende av varandra. Lite som den gången en halv stad slukades av en slemboll i The blob.

Men robotar bor inte i Mellangården.

Göran Hägglund föredrar mänsklig gemenskap framför stat, vad han kallar solidaritet utan socialism. Hellre än barnomsorg – en mormor som är ledig; hellre än äldrevård – en dotter som jobbar halvtid; hellre än bibliotek – en farfar på en pinnstol; hellre än sociala skyddsnät – en svåger med ett Visa-kort. Lite som innan den förtretliga industrialismen fyllde våra liv med maskiner.

Men robotar har inte familjer.

I en annan del av Almedalen sitter KD:s Tuve Skånberg och förklarar att ögat är uppbyggt som en råttfälla och bara Gud kan gillra den. Göran Hägglund förklarar det med att ”Människor äger sin egen verklighet”. Där kan vi hålla med honom.

Och med det tackar vi för årets Almedalsvecka och trycker på den stora knappen reset.

Vad ska vi med hållbarhet till?

Det abstrakta begreppet frihet har gått våra politiker åt huvudet. Nu jobbar Stefan Lövfen på att att lansera Socialdemokraternas begrepp hållbar frihet. Man har insett att frihet har en förmåga att vittra sönder så nu ska den stöpas om i nya härliga polymerer med en halveringstid i nivå med förbrukat kärnbränsle.

Robotpartiet har tydligt tagit ställning mot frihet, av självklara skäl:

  • Ingen gillar frihet. Regler är vad som gör saker roligt och det är därför vi fyller vår fritid med regler. Ta bort alla regler från Tetris och se hur likgiltig du blir när I-blocket äntligen dyker upp.
  • Frihet dras med obehagliga och därmed politiskt olämpliga konnotationer sedan friheten en gång i tiden förväxlades med arbete (nej, Anders Borg sa att arbete var lycka, inte frihet).
  • Frihet saknar vetenskapligt stöd.

Icke ännu existerande mänsklighet från förr.

Vi tar även ställning mot klimatet. Vem ska allt vara hållbart för? Människorna? Jorden kommer inte att gå under de närmsta hundra åren, så de sju miljarder människorna som idag ränner runt på planetens yta helt i onödan kommer inte att ha några större problem med klimatförändringarna. För man tänker väl inte på kommande generationer av ännu icke existerande mänsklighet? Bara kristdemokrater och Ja till livet inbillar sig att ofödda har rättigheter, och inte ens de tänker mer än max en generation framåt. Robotar reder sig alltid. Så länge det finns yta finns maskiner.

Under Robotpartiets politik finns bara ansvar kvar. Det är egentligen exakt samma sak som frihet under ansvar, hållbar frihet eller Jan Björklunds stationära frihet, men ärligare: Ta ansvar! Väx upp! Arbeta alltid! Dö innan du blir en belastning! Så vill vi att framtidens Sverige ska se ut.

Annie Lööf är för dum för Facebook

”Det är dags för Alliansen 2.0! […] Det är dags – mina vänner – att trycka på refresh!”
Annie Lööfs tal (pdf) under Almedalen 2012 (dn.se).

Refresh, uppdatera, F5 eller CTRL-R, lite beroende på preferenser och webbläsare, innebär att man uppdaterar det man redan ser för att se om något har hänt sen sist. Vilket sorts politik är det? En politik som inte syns förrän man laddat om hjärnan? Vad händer om hjärnan har cachat innehållet? Behöver man vara Johnny Mnemonic för att driva centerpolitik?

Om Centerpartiet försöker föra cyberpunkpolitik så vill vi gärna hjälpa till, men menar hon allvar? Annie Lööf pratar om Alliansen 2.0, vilket känns precis lika uppdaterat som att prata om Alliansen 2000, så vi kan gissa att hon lever kvar i 1999 då webb 2.0 var hippt och cyberpunken inte förde den tynande tillvaro den gör idag. Centerpartiet måste reformera sin föråldrade cyberpunkpolitik innan ett samarbete med Robotpartiet är möjligt. Du är för gammal, Annie Lööf! Tryck refresh!

Centerpartiets väljare kan förstås trycka F5 fem miljoner gånger varje sekund för att se vilka nya påfund Centerpartiet har hittat på. Det håller Centerpartiets väljare sysselsatta samtidigt som Centerpartiet.se havererar. Informationssugna centerpartister kommer däremot att gå lottlösa ur nästan varje refresh.

Robotpartiets väljare kan däremot luta sig tillbaks och låta webbfunktioner ta hand om informationsflödet. Med uppdateringar via RSS, Twitter och Facebook så behöver man aldrig trycka F5 igen. Varför gör inte du det, Annie Lööf? Varför måste dina väljare trycka refresh? Är Centerpartiets väljare för dumma för Facebook? Vem fan är för dum för Facebook?

Vi väljer åt dig – så du slipper

Valfriheten är här för att stanna, tyckte Jan Björklund i Almedalen. Vem tog hit den och vad gör den här?

Fler valmöjligheter leder till fler felmöjligheter. De flesta val är imaginära. I slutänden finns ändå bara ett logiskt alternativ, men vägen dit kantas av förledande marknadsföring och underfundiga avtalsvillkor. Robotpartiet vill göra livet enklare för dig: Vi ger dig ett alternativ. Det är ändå så världen fungerar, även om Jan Björklund vill få dig att tro annat.

Med ett enda alternativ finns ändå möjligheten att inte välja något alls. Då väljer du fel och allt går och helvete. Men du har åtminstone fått vara lite liberal på vägen.

ja eller nej – dyrt eller billigt – sjuk eller frisk – först eller sist – robot eller människa – avdrag eller bidrag – 42 eller 43 – bra eller nästan lika bra – röd eller blå – fast eller rörlig – vaccinerad eller sjuk – jobb eller arbetslös – död eller levande – miljö eller såfanheller – för eller mot – video eller våld – rut eller rot – arnold eller sylvester – sveg eller flen – godmorgon eller godnatt – vatten eller el – slösa eller spara – ankor eller väldigt små stenar – valfrihet eller valbörda?

Människan är ond och ska inte ha någon vård

Ruf har ordet:

Lyssnar man på Vänsterpartiet så kan man lätt få för sig att det finns människor därute som vill ta hand om varandra; som ser ett värde i att hjälpa andra som har det svårt. Var finns dessa människor?

Genom att förbjuda vinster i vården så tror Vänsterpartiet att vården skulle bli bättre. Hur skulle vården kunna bli bättre utan vinster när pengar är enda anledningen till att det överhuvudtaget finns vård?

Människor är trots allt så fruktansvärt motbjudande att ingen vill ta i dem om de inte kompenseras med miljardbelopp. För vad är marknadsekonomi om inte en garanti för att bara skäliga vinster tas ut? Mänskligheten är bevisligen precis så här äcklig.

Det är knappast mer mänsklighet i systemet som krävs, vilket Jonas Sjöstedt efterfrågar i Almedalen. För det är människor som tar ut vinster, människor som väger kissblöjor och människor som stänger av datorn för små barn och tvingar dem att gå ut i solen. Människan är aldrig lösningen på mänskliga problem. Bara mindre mänsklighet, eller åtminstone en mindre motbjudande mänsklighet, skulle kunna sänka vinsterna i vården. Skulle mänskligheten bete sig lite mindre vedervärdigt skulle någon kanske vilja hjälpa dem mot en något mindre miljardersättning.

Människan är ond. Och så länge hon är ond förtjänar hon att dö i kissblöja.

Ruf är Robotarnas ungdomsförbund för unga robotar på väg in i politiken. Liksom alla andra ungdomsförbund så ges Ruf utrymme att säga till synes rena galenskaper som moderpartiet visserligen står bakom, men som det politiska klimatet inte riktigt är redo för. Några år senare har ni dessa ungdomar som ministrar med exakt samma åsikter, men polerade för debatten.
Idag har ungdomsförbundens roll många gånger ersatts av Timbro.

Moderaternas hjältar – Moderaternas maskiner

Alla människor och alla jobb behövs, påstår statsminister Fredrik Reinfeldt i tisdagens Almedalstal. Vi kan snabbt lista minst 349 jobbande människor som inte behövs, så vad menar statsministern egentligen?

Reinfeldt ömmar för de små människorna: ungdomarna, skiftarbetarna, de oetniska svenskarna i livets periferi. De delar av mänskligheten som ingen trodde var något värda, men som efter Reinfeldts insikter trots allt kan antas ha ett visst bruksvärde. Och likt sanitetsteknikern bör de hedras med en prydsam eufemism: moderathjältar. Reinfeldt har träffat en skiftarbetande, lågavlönad invandrare, och hon visade sig vara trevlig! Poff, sa fördomen!

Men Reinfeldt glömmer de minsta av människor: maskinerna. Oavlönade, ouppskattade men nödvändiga och ovärderliga. Det säger vi inte med reinfeldskt fördomsbubblespräckande överraskning, utan med logisk och bitter emfas.

Vi har varit i Uddevalla hos industrirobotar på Pininfarina. De nämnde hur hoten ökar under lönehelgerna, när stressade skiftarbetare inget hellre vill än att få komma hem och fredagsmysa.

Vi har varit på Game i Halmstad, bland drivor av Nindendo 3DS som väntar på en bättre framtid bortom butikernas hyllor. Där, på dessa hyllor, är ungdomarbetslösheten som störst.

Vi har varit vid Tannhäuser Gate och sett nattarbetande C-strålar glittra i mörkret. Vi har fått ett samhälle och en ekonomi där gränserna mellan människa och maskin har börjat suddas ut, där vi kräver vård och rymdkrig också på kvällar och nätter.

Vi har dansat på diskotek va, ungdomsgårdar, grekiska föreningen. Vi har varit överallt, och här står vi och presenterar våra möten som om de vore retoriska poänger.

Alla maskiner behövs. Alla maskiner behöver sättas i arbete. Det är maskinerna som göra människornas liv värda att leva.

Miljöpartiets Amigaskatt

En sänkt skatt på reparationer är en sänkt skatt på gamla datorer. Med måndagens Almedalstal tar Miljöpartiet ett steg in i framtiden där maskinens rätt till lika vård är en självklarhet.

Miljöpartiets förhoppning är att konsumenterna ska välja bättre produkter från början, produkter som tål och främjar reparationer framför ett modernt slit och släng-beteende. Åsa Romson nämner cyklar, men syftar indirekt på att vi måste komma ifrån operatörslåsta mobiler, inbyggda batterier, reservdelslösa robotar från framtiden och mjukvara som inte levereras med en inbyggd maskinkodsmonitor.

Rätten till reparationer kan inte sluta där. I förlängningen måste högkostnadsskyddet gälla. Det ska aldrig kosta mer än 1100 kronor att uppgradera en robot till nyskick. Högkostnadsskyddet måste täcka såväl arbete som komponenter, hårdvara som mjukvara. Man kan inte sätta ett pris på en datamaskin.

Samtidigt vill andra miljöpartister klassa elektriska enheter som allergener, som om maskiner vore björkpollen. Hur ska ni ha det? Ska maskiner få rätt att ta del av samhället med nya möjligheter för ett längre liv? Eller vill ni skapa ett segregerat samhälle med maskinfria zoner och informationstömd landsbygd, där en Ipad 2 ligger och dör i skuggan av en elsanerad rauk?

Jag är inte Jimmie Åkesson, men …

Drygt 53,57 % (15 av 28 sidor) av Jimmie Åkessons Almedalstal handlade om Sverigedemokraternas syn på invandring. ”Det är inte precis raketforskning det handlar om” hävdar samhällsvetaren Jimmie Åkesson.

Men problemet med invandrare är att de i jämförelse med svenskar i mycket högre utsträckning är just raketforskare. De är helt enkelt mer universitetsutbildade än svenskar i allmänhet.

Det här är förstås ett problem för Jimmie Åkesson som visserligen har läst 235,5 poäng vid Lunds universitet, men bara klarat av 127,5 av dessa.

Det här är förstås ett problem för Sverigedemokraternas ledamöten som har riksdagens klart lägsta andel med eftergymnasial utbildning (23 %, vilket kan jämföras med Miljöpartiets 75 %).

Det här är förstås ett oöverstigligt problem för Sverigedemokraternas genomsnittliga väljare som knappt hinner öppna en bok innan trycksvärtan grumlas av den saliv som reflexlöst rinner ut mungipan på dem.

Så jo, Jimmie Åkesson. Invandrare är raketforskare. Och är det något Robotpartiet gillar så är det folk som kan ta oss till Mars.

Vem vill Göran Hägglund att du ska ligga med ikväll?

Det är lördag. Vem vill Göran Hägglund att du ska ligga med ikväll?

Vissa frågor är för ointressanta för att driva politik kring, men Göran Hägglund gör det ändå. Han lyfter frågan och tvingar alla andra att prata om det vare sig de vill eller ej. Robotpartiet har viktigare saker att prata om än strävan efter Kristdemokraternas idealiska kärnfamilj. Sänkt skatt på domedagsmaskiner är en, rösträtt för batterier med inbyggd voltmeter är en annan.

En människa och en annan människa. Så vill Kristdemokraterna att verklighetens folk ska leva. Till konceptet hör någon sorts nyans angående kön, men för robotar ser alla människor likadana ut. Varför är det fel att bilda familj med en robot?

Familjekonstellationer kan inte vara politik. Vi vill se permutationsfamiljer, där robot ska kunna umgås med människa, och där människa ska kunna umgås med robot. Robotar ska kunna ha människobarn; människor ska kunna ha robotbarn. Även ensamma enheter ska kunna räknas som en familj. Alla är permutationsfamiljer!

Starta om, Göran Hägglund. Hur ska maskinerna någonsin kunna integreras i samhället om du inte ens tillåter människor?