Till skillnad från esteter skapar ingenjörer kvantifierbar lycka

Vår postapokalyptiska utopi kräver en estetfri framtid. Tillsammans med Moderaternas Tomas Tobé går därför Robotpartiet ut med löfte om skottpengar på esteter, konstnärer, journalister och övriga ickeingenjörer som inte tillför kvantifierbar samhällsnytta.

Förra året valde rekordmånga elever det estetiska programmet. Hela 11000 elever med potentiellt bristande kunskaper i matematik. Det är i praktiken 11000 för få robotbyggande ingenjörer. Vi kan inte ha ett samhälle där 92 procent av eleverna går den utbildning de önskar, istället för att bli den ingenjör de inte vill vara men borde bli. Estetens tid är över. Kultur, samhällskritik och fri vilja har helt enkelt ingen plats i framtiden.

De ynka esteter som möjligtvis kan få existera ska visa prov på sin konstnärliga förmåga. Den som dansar högst och skulpterar regimtrognast bildar en grupp av elitesteter som vinner litteraturpris och regisserar Ica-reklam på teve.

Samtidigt är det på tiden att vi höjer ingenjörens status, precis som vi så framgångsrikt gjort med lärarkåren och subläkarsjukvårdpersonalen. Statusen höjer vi genom att införa ni-reformen: Ingenjörer ska respektfullt tilltalas ingenjör’n och mötas med en blick fylld av hopp om att få ta del av några smulor av ingenjörens algoritmer eller hållfasthetsberäkningar. I början kan det verka orättvist, men i framtiden kommer alla att kalla varandra för ingenjör’n.

Slutligen vill vi införa en ingenjörslicens som intygar ingenjörens existensberättigande och som ger ingenjör’n rösträtt, till skillnad från esteter som vägrar delta i vår marknadsekonomiska kapprustning.