Medvetslös för vetenskapen

Lagom till midsommar ställer Göran Hägglund in den kristdemoraliska ölen i kylen så att de ska bli kalla. När tillgången på medvetslösa ökar under midsommarhelgen så gäller det att stimulera efterfrågan. Men vad kan man ha medvetslösa till? Forskning! svarar Göran Hägglund i ett sammanhang som inte handlar om beslutsförhalning, och förvånar därmed alla.

Det finns ett utbrett motstånd mot medvetslöshet; ett motstånd som grundar sig i uppfattningen att ett mänskligt medvetande är bättre än ett mänskligt omedvetande. Det är synd att den uppfattningen är så spridd när medvetslöshet på många sätt skulle kunna gynna tillväxten/befolkningen/Göran Hägglund. Genom att öppna för forskning på medvetslösa ökar vi acceptansen för medvetslöshet. Alla gillar vetenskap. Till och med socialministern.

En medvetslös kropp som inte är ute och ränner kräver långt mycket mindre energi och resurser i form av mat och transporter. Stänger man dessutom av den ändå så lågpresterande mänskliga hjärnan så sparar vi ytterligare 20 procent. Miljön har mycket att vinna på medvetslöshet.

Genom anställa arbetslösa som medvetslösa (genom att först behandla dem med medvetslöshet) inom forskningen skulle arbetslöshetssiffrorna och även sjuktalen (de redan naturligt medvetslösa) kunna putsas till förträfflighet. Detta skulle kunna vara en extra attraktiv möjlighet för medvetslösa doktorander som snabbt skulle kunna skaffa sig mängder av relevant arbetslivserfarenhet.

Och framför allt ställer en medvetslös människa inte till med en bråkdel så mycket elände som den genomsnittliga bipedala bakteriefarmen gör.

Människor kan donera sina organ till bättre behövande, sin kropp till läkarstudenter, sitt blod och till och med sitt bajs. I ett fritt land borde det vara en självklarhet att kunna donera sitt medvetande.