Integritetens brott mot mänskligheten

Integritet är ett begrepp som hör hemma på 1900-talet, på den tiden då all science fiction var censurhukande, kryptisk, polsk regimkritik och folk trodde på en bättre värld. Sovjet föll, IB-affären avklarades, Rupert Murdocks privatspanande tidning News of the World har varit nerlagd länge, och alla förstår att inget integritetskränkande någonsin kan hända i vår nya värld igen.

Sluta tjata om den integritet ni inte längre behöver!

Polisen vill hämta ut en 15 minuter lång film från Lidingöbrons trängselskattskameror för att lösa ett grovt rån. Transportstyrelsens Daniel Granquist protesterar och kallar det integritetskränkande.

– Det är uppenbart att integriteten ska falla. Integriteten finns inte till för mördare och våldtäktsmän, kontrar polisens jurist Peter Granquist*.

Man kan aldrig titta på integritet på individnivå. Integritet är något kollektivt, och kollektivet har ingen nytta av integritet. I kollektivet ingår även mördare och våldtäktsmän. Alltså bör man inte tala om integritet i något sammanhang alls eftersom integriteten skyddar våldtäktsmän och mördare och är ett hot mot mänskligheten.

Det är självklart att polisen ska få plocka ur vår vän trängselskattskamerans hårddiskar. Men övriga vittnen då? På de 15 minuter som filmen pågår passerar massor av människor som även dessa bör ha sett rånarna. Varför vill polisen inte lyfta ur deras hjärnor?

Det här handlar alltså inte om integritet. Det här handlar om rättvisa och jämlikhet: Lämna gärna över trängselkamerornas hjärnor till polisen, men lämna samtidigt över alla passerande bilisters hjärnor till polisen.

* Båda heter Granquist och vi törs inte ta reda på varför med hänsyn till integriteten. Men vi misstänker jäv och skendebatt mellan bröder/partner.