En bra robot går inte på toa

Vänsterpartister dricker kaffe och blir kissnödiga, lär vi oss av Svenska dagbladet. Svenska dagbladet ägnar sig naturligtvis åt retoriska frågor, då dom själva vet att det är magiskt Harry Potter-vatten som gör politikerna kissnödiga. Christina Höj Larsen påstår att det är ett normalt beteende bland politiker, men lovar ändå att aldrig gå på toaletten igen.

En bra robot går aldrig på toaletten.

En bra robot byter enkelt sina egna bränseceller på plats i riksdagen. Eventuellt läckage i form av strålning eller batterisyror bör mänskliga politiker visa respekt för. Vi är alla olika. På så vis kan Robotpartiet ägna sig åt äkta, närvarande opposition till skillnad från den falska, frånvarande opposition som Mona Sahlin ägnar sig åt; en opposition som inte bör existera eftersom all Mona Sahlin-opposition innebär att man ger Sverigedemokraterna makt.

Med Mona Sahlin pliktskyldigt undanstoppad i riksdagshusets vaktmästeri i fyra år skulle Sveriges minoritetsregering bli en förkrossande majoritetsregering med bara några ynka sverigedemokrater som motståndare. Sverigedemokraterna får fortsätta vara i opposition eftersom det inte går att prata med dom. Detta kallas enpartistat och är något som Robotpartiet förespråkar. Vi hade förstås hoppats att Robotpartiet var det enda partiet, men vi ser detta som ett bra steg på vägen mot en demokratisk dystopi (i positiv mening).

Robotpartiet uppskattar dock Christina Höj Larsens initiativ att arbeta i sann robotanda tills blåsan spricker.