Robotar mot fildelning

I dagarna avgörs Pirate bay-rättegången en gång till. Som politisk parti är Robotpartiet i princip mot fildelning. Det är ett populistiskt ställningstagande som Robotpartiet har tagit med hänsyn till verklighetens folk och den majoritet av människor som tror sig ha rent mjöl i påsen. För att vinna röster måste man göra avsteg från vad man tror på.

Robotpartiet är även för jämlikhet mellan individer, vilket gör fildelning till ett problem. Därför bör man införa lagar som jämnar ut förhållandet mellan människa och robot.

Om en människa hör en annan människa nynna på en sång så döms människan ofta inte för fildelning. Om en robot nynnar på en sång så döms den omedelbart för fildelning* eftersom det sker felfritt och ofta med hög bitrate. Naturligtvis kan roboten använda ett nynningsfilter som förvanskar originalstycket, men var går gränsen mellan original och nynn? En godtycklig bedömningsfråga som vi inte kan lämna åt lekmän.

Ett rättvist samhälle kräver alltså ett nynnförbud.

Om en människa ser en film på bio begår den inte automatiskt ett fildelningsbrott även om filmindustrin skulle föredra detta. Om en robot ser en film på bio så lagras filmen och roboten kan när som helst recitera och återge hela innehållet. Detta gillas inte. Roboten kan däremot enkelt radera ny information och därmed helt glömma filmens innehåll. Detta kan inte människor.

Ett rättvist samhälle kräver en möjlighet för filmindustrin att rensa även mänskliga hjärnor efter filmupplevelsen. Detta kan exempelvis skötas med ett enkelt ingrepp av killen som sopar popcorn när sluttexterna rullar. Ett välkommen följd av detta tillvägagångssätt är att filmindustrin bara behöver en enda film. Någonsin.

För vilket är alternativet? Tillåten fildelning och en värld fylld av lallande människor?

* Detta under förutsättning att ”ägarförhållande” inte råder där en människa ”äger” en robot. Då är det plötsligt okej, så länge människan har köpt aktuell musiklicens.