En robot i riksta’n

Ovana väljare kan tycka att det är obekvämt med robotar i riksdagen. Människorna är rädda för att robotarna ska brista i frågor som kräver mänsklig empati, och att det ska bli svårare att kommunicera med sin lokala riksdagsrobot.

Naturligtvis saknar robotar mänsklig empati. Men det gör även Maud Olofsson. Robotar har däremot robotsk empati vilket är mycket bättre än mänsklig empati. Även om den inte skulle vara det så är åtminstone en robotsk empati en empati mer än Maud Olofsson.

Robotpartiet räknar empatier!

Redan idag finns det gott om hubotar (jmf whigger) i politiken. Alan Turing tog en gång fram ett test för att skilja människopolitiker från robotpolitiker i det brittiska parlamentet. Turing-testet går ut på att man utsätter en maskin och en människa för ett vanlig samtal och ser om det går att skilja dom åt. Ungefär som en primitivare form av Voight-Kampff, men samtidigt mycket mer civiliserat än att använda hundar.

För att undvika att sorteras ut började människopolitikerna därför att agera robotskt för att förvirra för Alan Turings test. Eftersom Storbritanien alltid har varit svensk politiks och populärkulturs största förebild så kunde man snart se samma tendenser även i Sverige, trots att våra mänskliga politiker inte stod under ett direkt utsorteringshot. Redan Tage Erlander försökte röra sig onaturligt stelt, Ingemar Mundebo immiterade den gengasbrännare som man då trodde skulle driva framtidens robotar, och ingen lät sig väl luras av Bo Lundgren. Ett fall av äkta robotism visade sig däremot i somras då moderaternas sexbot Sven Otto Littorin avslöjades och snabbt sopades under mattan.

Tydligast exempel idag är naturligtvis Maud Olofsson, som med sina automatiserade svar definitivt hade klarat sitt Turing-test och accepterats som robot. Lyssna och läs på P1:s intervjuer och chatter med dagens politiker och gör ditt eget Turing-test.

Frågan är alltså inte om du vill ha en robot i riksdagen, utan om du vill att riksdagen ska fyllas av äkta robotar eller billiga kopior (Maud).

Sven Otto, en sexbot?
Bild: Henrik Hansson, Wikipedia