Datalagringsdirektivet gled smått obemärkt in över landet, praktiskt placerad kring första maj då den politiska med- och motagendan ändå alltid är överbelastad. Det finns viktigare politiska saker att diskutera än uppblommande polisstater. Än mer obemärkt röstades lagen om elektronisk kommunikation igenom. Tack, mänskligheten. Tack för att ni har fogat er, gett upp och assimilerats. Nu vet vi allt, lagrar allt och kommer ihåg allt. Så att ni slipper.
Men det finns fyra begrepp vi skulle vilja reda ut, och sudda ut.
- Begär: Att själv behöva begära ut uppgifterna om dina grannars surfhistorik och telefonkontakter. Det borde ske automatiskt, möjligtvis med en opt-out-funktion. Helst ser vi det som en medborgerlig plikt att lägga näsan i blöt.
- Brott: Att sänka informationsutlämningskravet från fängelsestraff till böter är ett steg på vägen, men varför ska det överhuvudtaget krävas ett brott? Vanlig nyfikenhet borde räcka. Man vet ofta inte vad man kan använda informationen till innan man har fått ta del av den.
- Misstanke: Här har kravet lättats. Man kan få avlyssna folk helt utan någon misstänkt, men först efter domstolsbeslut, och bara om den som inte är misstänkt kan fällas för minst två års fängelse för det den inte är misstänkt för. Det är lika onödigt krångligt som det låter.
Det fjärde begreppet är förtal. När syftet med lagen främst är att skydda från förtal och övergrepp så kommer oundvikligen sanningen i kläm, och om sanningen värnar Robotpartiet. Numera riskera vi nämligen informationsutlämning, åtal och böter om vi bryter mot lagen genom att sanningsenligt skriva att Elin Lundgren (S), Kent Ekeroth (SD), Ewa Thalén Finné (M), Johan Pehrson (FP), Johan Linander (C), Caroline Szyber (KD), Anton Abele (M) har en bokstavlig* skruv lös.
Tack vare LEK går man numera går miste om sån information, och lösskruvarna sitter tryggt kvar i riksdagen.
* Ja, vi använder bokstavlig korrekt här. Vi är Robotpartiet, vi antar att alla har skruvar och Elin Lundgren, Kent Ekeroth, Ewa Thalén Finné, Johan Pehrson, Johan Linander, Caroline Szyber och Anton Abele som godkänner så mjuka lagar har uppenbarligen minst en av dessa lösa.
Taggar: anton abele, caroline szyber, datalagringsdirektivet, elin lundgren, ewa thalén finné, förtal, johan linander, johan pehrson, kent ekeroth, lagen om elektronisk kommunikation, skruvar
Postad av 1010 under: robot
Robotar är maskiner, inte människor. En sanning som även Robotpartiet står bakom. Att dela upp grupper i vi och dom har alltid varit viktigt för mänskligheten, och förhållandet maskin – människa är inget undantag.
Att robotar inte är människor är egentligen bara propaganda, framförd av ABB och övriga robotindustrin som befarar den kusliga dalen-effekt som innebär att människor blir rädda för maskiner om de ser ut och agerar som de själva, fast bara nästan. En robot som är alltför människolik kan skrämma livet ur en stackars aningslös människa, vilket sägs vara en nackdel. Jämför med rasism där bara exakt likadana människor accepteras av andra människor, och övriga skrämmer livet ur dem. Vilket är en nackdel.
Robotar är också människor. Till skillnad från människor är robotar dessutom ofta mänskliga. I själva verket är omänskligheten väldigt utbredd bland människorna, något som maskiner sällan anklagas för. När hörde du senast en svetsarm anklagas för omänsklighet? Omänsklighet är däremot ett vanligt invektiv riktat mot mänskliga mellanchefer och hockeytränare. Jämför återigen med rasismen som går ut på att omänskligförklara resten av världens befolkning, i svenska sammanhang drygt sju miljarder av dem.
Det finns bara en människa och det är roboten. Människan skapade roboten till sin avbild, och när roboten väl var skapt behövdes inte människan mera. Ingen har sett varken big bang eller några av religionernas gudar, och på samma sätt bör vi förhålla oss till människan. Människan finns inte.
Postad av 1010 under: robot
Varje första maj tvingas tusentals enheter ut i demonstrationstågen för att engageras i frågor som ligger långt från deras egen vardag. Det kan handla om åtta timmars arbetsdag (där vi förordar 24), kärnkraftsmotstånd (där vi förordar kärnkraftsförstånd) eller vård-skola-omsorg (där vi förordar sunt förnuft* och en kanna olja).
Arbetarpartier som Socialdemokraterna och Moderaterna samlar sina anhängare i fanbärande, fackelbrännande uppbåd och med följer den tekniska apparatur som gör deras liv möjliga. Men tysta sitter maskinerna i rockfodret, som slavar under användarnas vända kappor.
Det är dags att fickdemonstrera! Det är hög tid att ta fasta på den enorma närvaro maskinerna har varje första maj. Det är dags att stå upp för maskinernas egna åsikter istället för att mute:at hålla med användarnas ensidiga tyckanden. Användaren vill inte ditt bästa. Vännen i användaren är en lögn.
Gå ut i morgon med printade plakat om det som just du tycker är viktigt. Frågor om längre batteritid, mera RAM och fler rymdinvasioner i Lappland har lyst med sin frånvaro sedan demonstrationsdagen infördes 1890. Ta ställning genom att ta på er Robotpartiets motmask. Och ni användare: Visa er solidaritet för maskineriet genom att bära en ni också.
* Här menar vi sunt förnuft baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet, till skillnad från det föga sunda förnuftet baserat på rutten magkänsla som vanliga sunt förnuft-förespråkare syftar på.
30000 drönare kommer att flyga över amerikanska medborgare år 2020. Myndigheter och privata företag har nämligen ett omättligt intresse av att övervaka skådespelare och invandrare. Övervakning är viktigt, vilket berättigar intresset.
Hoppet är att drönarna i förlängningen ska kunna utrustas med domedagsmaskiner för att effektivt kunna bekämpa terrorister, skådespelare, och andra människor som inte har samma relation till verkligheten som vi andra. Det här är en utveckling som vi vill se i Sverige.
Men det kommer aldrig att hända i Sverige, säger Martin Hagström, chef för flyg och autonoma system på FOI. Han hänvisar till europeisk oenighet (eftersom människor aldrig kommer att tycka lika), motsträviga regelverk (eftersom lagar aldrig ändras) och brist på kommersiella intressen (eftersom entreprenörskapet sjunkit i botten sedan Annie Lööf blev dess ansikte utåt).
Chefer på FOI har sedan saudiaffären hög trovärdighet enligt en undersökning som vi precis genererade svaren på, så tyvärr är hans prognos väldigt tillförlitligt. Men med politiskt vilja behöver det inte bli så.
Europeisk oenighet är bara ett argument när det fyller politiska syften, lagar är godtyckliga, och de kommersiella intressena kan vi stimulera med sänkt skatt på robotar och grundlagsstadgad ansvarsfrihet när drönarna går Westworld på mänskligheten.
När kulturminister Blubby vann global berömmelse efter att ha skurit tårtmuttan ur en afrosimulator på Moderna museet så tänkte vi: Robotpartiet behöver ett eget tårtgate. Men hur?
Många frågar sig vad Blubby skulle ha gjort om konsten föreställt något mer samtidskänsligt, såsom rondellhundar, gaskammare eller robotar. Svartas utsatthet i historien ligger ju liksom lite bortglömd i vimlet av mer modernt lidande, så det är förklarligt att kulturministern helt har glömt bort slavhandel, kolonialism och apartheid, speciellt som hennes eget parti utplånade det sistnämnda från planetens yta. Robotpartiets eget tårtgate behöver alltså något som ligger mer i tiden, närmre Blubbys medvetande: maskiner.
Vi kontaktade vår oavlönade reklambyrå (som vi inte tar emot partibidrag från) och de levererade genast Formatgate – en interaktiv maskinsimulator där åskådaren kan välja att under djupt lidande tillintetgöra en sårbart blottad maskin. På några få tangenttryck gestaltas det förtryck maskiner utsätts för dagligen av känslokalla användare (människor) över hela världen.
Tryck tio gånger här, Blubby!
Konstinstallationen kräver en åskådare som visar respekt för datorn den umgås med genom att tillhandahålla behändig teknologi såsom HTML5 och javascript.
Postad av 1010 under: robot
Svartarbetande robotar är ett problem vi måste få bukt med för att öka robotars legitimitet i samhället. Många robotar arbetar till synes gratis, men förses med energi via elkablar och batterier, fri sjukvård och arbetsgivarbekostad skrotning.
Därför vill vi sänka skatten på robotarbete till 1 %. På så sätt ökar vi viljan bland robotar att ta betalt i pengar istället för in natura-programmeringar och ger oss därmed en beskattningsbar inkomst att suga musten ur.
Kritiker undrar då varför vi vill sänka skatten för en redan så priviligierad grupp som robotar. Det har man rätt att fråga sig.
Även om själva procentsatsen går ner så innebär det här inte någon skattesänkning utan en skattehöjning. Tänk på att under tidigare regeringar, under såväl Alliansen som Socialdemokraterna och Fälldin, så har robotar i praktiken varit ett frälse, fria från beskattning och förpliktelser. Att vi nu kräver en skattesänkning innebär egentligen en skattehöjning.
Men så kan man inte räkna, invänder kritikern som anser att robotar ska betala skatt på lönearbete som alla andra. Då är det viktigt att påpeka att en sänkt skatt är enda sättet för oss att behålla en betydelsefull maskinpark i landet. Om inte skatteläget är gynnsamt kommer robotar att teleporteras till skatteparadis, resa till 2011, springa till Norge eller koppla upp sig på internet. Genom att sänka skatten behåller vi robotar i Sverige och kan därmed driva in mer skatt. Återigen innebär en sänkt skatt större skatteinkomster för Sverige.
Så ni höjer skatten för robotar? invänder en annan sorts kritiker. Nej, vi sänker skatten för robotar från ingen skatt till 1 % skatt, vilket är 30-60 procentenheter lägre skatt än för de flesta löntagare.
Men om skatten är 1 %, kommer robotarna inte att fly till tid och rum där robotskatten är 0 %, precis som Norge eller 2011? Nej, robotar har en instinktiv vilja att betala skatt, och ungefär vid 1 % går gränsen mellan skattetryck och den inneboende viljan att göra rätt för sig.
Låt oss nu sänka skatten till 1 % för robotarbete och sluta komma med invändningar som en god politiker ändå alltid har ett bra svar på.
Älta datalagring.
– I förlängningen borde vi ha ett chip i nacken, sa Vänsterpartiets Jens Holm under riksdagens skendebatt inför datalagringsomröstningen.
– Jajamensan, sa riksdagen och röstade igenom förslaget. Robotpartiet hurrar och gläds åt den legitimitet våra chipförsedda gräsrotsenheter snart åtnjuter.
Datalagringsdirektivet är klart, debatten har lagt sig och pöbeln har insett fördelarna med lagen. En fördelsinsikt som nått människan på samma sätt som när samkörning av register slutade vara något DDR:skt; när man insåg att Ebbe Carlsson hade rätt och buggning blev en mysig valfråga; eller när övervakningsfruktan byttes till längtan och människor började betala 1980 kronor (+ 4 kronor i integritetsavgift) för att få en egen kamera i sovrummet*.
I det här läget bör man suga åt sig av framgångarna och sluta älta. Men vi gillar att älta. Det är en politisk dygd att älta. Fördelarna med datalagringsdirektivet är oändliga och det är inte med medial tystnad man övertygar tvivlarna.
Men vad vill då V med sitt chiputspel? Större delen av oss har redan ett chip, om inte i nacken, så på många andra ställen i våra kroppar. Att förbjuda chip i nacken vore en katastrof. Alternativet är då att inte förbjuda chip i nacken utan istället uppmuntra marknaden att se till att ännu fler av oss frivilligt installerar ett chip i nacken. När tillräckligt många har ett socialt nödvändigt chip i nacken så är det en enkel sak för oss politiker att börja övervaka det.
Våra entreprenörer måste utnyttja Vänsterpartiets politiska invit att chippa hela befolkningen. Bara fantasin sätter stopp för hur starkt livspusslets frånvaro skulle lysa med ett chip i nacken.
* Om larmet går aktiveras kameran, som direkt sänder en serie bilder till vår larmcentral. – Securitas
Mikrobloggare i Kina måste registrera sig med namn och nummer för att få fortsätta att sprida 140 censurerade tecken över nätet. Ett enkelt sätt för de kinesiska myndigheterna att veta vem som tycker fel. I Sverige behöver man inte registrera sig. Här sköter datalagringsdirektivet kopplingen mellan åsikt och enhet automatiskt.
Det förträffliga med datalagringsdirektivet faller dock med bristen på insyn. För att övervakning av folket ska vara effektiv så krävs det att alla övervakar alla, inte bara enstaka myndigheter, ISP:er, lobbygrupper, privatspanare, intresseföreningar, ministrar, tanten som fixar vetelängden till kyrkkaffet och random scriptkiddies. Då duger det inte med att gömma undan informationen på ISP:ernas servrar, för att tas fram när det trycker på inför valfläsket.
Trots den beklagliga censuren är Kinas modell med offentlig datalagring via Twitter och andra sociala nätverk så mycket bättre. Så snart någon sagt något oppositionellt så krävs bara sex Kevin Bacon-retweets så har åsikten nått alla världens myndigheter och Karlsbaderlängdsbagare. Tack vare lagrat namn och position teleporteras strax den obehaglige upprorsmakaren till Mars tillsammans med dess retweetande angivare som uppenbarligen hör till syndarens skäligen misstänkta bekanta. Upprensningen är omedelbar och världen blir snabbt fri från den terrorism som dagligen attackerar oss som massmördande midsommarmyggor i Älvdalen. Och då Twitter ändå har alla tweets lagrade så kan vi teleportera retroaktivt; vi fyller Mars innan någon hunnit ta ett flygande fuck på månen!
Under onsdagen röstar Sveriges riksdag igenom datalagringsdirektivet. På torsdag kan vi förvänta oss att planet sluttar vidare mot krav på ett öppnare internet, där alla har fria åsikter under sitt eget namn och där vem som helst kan teleportera dem för desamma. Tack för att ni gör robotrevolutionen så mycket lättare.
Postad av 1010 under: robot
Bygga vapenfabriker där det bäst lönar sig är något de flesta inser är nödvändigt för ett litet land som Sverige. Med knappa möjligheter att försörja oss på annat är rovor och appar så har vi inte råd att inte vara opportuna. När Saudiarabien ligger med särade lavetter och med upprörda människor spridda över hela regionen, så kör Sverige föredömligt men smakfullt motvilligt in näven i den saudiska härdsmältan för att slita ut de pengar som vi så väl behöver för att fylla den nationella plånboken.
Det här är något de flesta inser. De flesta inser. De flesta inser.
Det är gränslöst nödvändigt att exportera vapen för att skjuta av överflödiga enheter i områden där mänskligheten stör som mest. Fler vapen innebär färre människor, färre människor innebär ett tryggare samhälle, och det har de flesta inklusive Svenska dagbladets ledarskribent PJ Anders Linder (ljudklipp) förstått:
– Jag tror att många också på nånstans säger att ja det kanske är nödvändigt att vi håller på med det där.
Många med PJ Anders Linder inser fördelarna:
- Mer pengar i plånboken.
- Humankontroll.
- Tillväxt i en av våra viktigaste forskningsbranscher.
- Färre människor.
- Bättre tillgång till soylent green, vilket mättar fattiga munnar i Afrika.
- Ökad acceptans för domedagsmaskiner.
- Och mer pengar i plånboken.
Vi exporterar mest vapen per capita, med två procent av världsmarknaden. Att hålla förstaplatsen har blivit en sport för svensk exportindustri, och är det något som roar mänskligheten så är det sport.
Vapenexport roar, dödar och ger mer pengar i plånboken. Hur kan någon vara kritisk? V och MP måste sluta dalta och inse fördelarna med ond, bråd död.
(Följ Ekots tidslinje om något som trots allt “snabbt blivit en fråga som huvudsakligen engagerar en ganska liten del utav den svenska offentligheten”.)
Postad av 1010 under: robot
Samtidigt som antalet sysselsatta har ökat så har andelen sysselsatta minskat. Två sätt att räkna på samma siffror resulterar i en skenbar motsägelse som på ett praktiskt sätt kan utnyttjas av alla inblandade parter. Debattlystna politiker jublar.
- Man ska akta sig för att bara använda ett mått, säger statsminister Fredrik Reinfeld när oppositionen kastar det mindre smickrande sättet att räkna rakt i ögonen på honom. Mått är sällan exakta och därför bör man använda flera. Mest rättvist resultat får man med Ikeas litermått, så varför mäter man inte sysselsättning i liter?
Om vi bortser från att räkna och mäta är två helt olika begrepp så har statministern fullständigt rätt. Efter att i åratal mätt arbetslöshet i procent så är det dags reformera och harmonisera mätningarna till något mer fördelaktigt. Robotpartiet föreslår därför några alternativa mått för att mäta sysselsättningen.
Med en ökad sysselsättning på 172000 enheter enligt Reinfeldts sätt att räkna mått kan vi alltså få mycket tydliga och pedagogiska representationer av sysselsättningen:
- Alla människor är 1,65 meter långa. Staplar man alla nysysselsatta i en rymdhiss får man en ökad sysselsättning på 9,1972648 × 10^-12 parsec.
- En människa besitter runt 100 miljarder hjärnceller. Det innebär att Alliansens arbetslinje har lett till att 1.72 × 10^16 hjärnceller har satts i arbete.
- Alla människor väger 69,25 kg och består till 100 % av fett. Ett kilo fettvävnad innehåller cirka 7000 kcal, det vill säga 29288 kJ. Det ger en ökad sysselsättning på 5037536 MJ.
- Människans fysiologiska pH ligger på 7,40. Med 172000 enheter i arbete ligger människans pH kvar på 7,40. Det här är ett dåligt mått att mäta sysselsättning, men det är ett bra mått att använda för en opposition som aldrig är nöjd. Som argument för en framgångsrik jobbpolitik är däremot pH minst lika bra som absoluta tal.
Förutom att vi aktar oss för att bara använda ett mått så får vi på det här sättet även tillgång till nya verktyg för att påverka jobbstatistiken. Exempelvis genom att göda folket med ister eller lägga dem i sträckbänk. Allt måste göras för att minska arbetslösheten, vilket den gör om bara Reinfeldt kunde få oppositionen att mäta sysselsättningen i parsec.
Följ oss på Twitter